“Go away. Back off!”

“Schas!”

Antingen är företaget självbärande av egen kraft, eller så upphör det att existera. Staten ska hålla sig borta.

Det råder en förskräcklig förvirring om vad tillväxt egentligen är.

Tillväxt är ökad samhällsekonomisk välfärd.

Det innebär att skador ska subtraheras från tillväxten. T ex miljöförstöring. Alltså är t ex den kinesiska tillväxten betydligt mindre än man räknar med.

Riktig tillväxt kan alltså inte mätas i enkla mått som tex BNP, eftersom skador som miljöförstöring inte prissätts på marknaden. Marknaden kan nämligen inte spegla allt inom ekonomin.

Det är nationalekonomiska elementa som alldeles glömts bort under tre decennier av ett felaktigt nationalekonomiskt paradigm.

Det är nödvändigt med en samhällsekonomisk skuggprissättning för att få en realistisk bild.

Även i övrigt talar allt för blandekonomi.

Så t ex behöver småföretagsamhet och entrepenörsskap understöd av en stark, dynamisk och kompetent statsmakt på olika sätt; framför alltunder lågkonjunktur! Där är vi emellertid inte.

Ökad tillväxt är ökade möjligheter.

Ökade möjligheter att ge människor ett bättre liv.

Ökade möjligheter att skapa ett grönare samhälle.

Ökade möjligheter att bota sjukdomar.

Det ska dock såklart vara en sund tillväxt, inte pådriven av artificiellt prissatta krediter.

Jag har just varit inne på – och läst och kommentarat på en av de bättre sammanfattningarna – om det här med den så intellektuellt kallade globala finanskrisen här.

Wallerstein talar ju också om “hegemonic cycles” http://fbc.binghamton.edu/243en.htm. Har han rätt kan det bli obehagligt. Liksom en Joker.

Men jag är mer fixerad vid den existensiella biten, våran självfixering, ett slags inre hot som kanske är större, vilket hotar att äta upp oss innifrån, http://emergenceofhumantouch.blogspot.com/2008/10/instrumentiell-rationalitet.html